Fortsatt bra besked från hälen!

Nu har jag hunnit springa några rundor och smärtan i hälen lyser fortfarande med sin frånvaro. Igår sprang jag drygt 7 km i lugnt tempo där fokus låg på att springa lite längre och därmed utsätta hälsenan för mer belastning utan att dra på mig syra. Det funkade riktigt bra och jag syresatte helt ok. Vaderna blev lite stela sista kilometern, men fram tills dess var jag ganska fräsch. Hälsenan kände jag inte av alls under hela rundan och inte heller imorse. Det brukar alltid vara värst på morgonen precis när jag vaknar. Men imorse kändes inget obehag eller smärta alls.

 

Så idag tänkte jag ta en lite kortare runda, men lägga in lite fartlek för att kondisen ska bli lite bättre. Hälsenan svarade bra även idag och även kroppen. Visst jag springer inte så fort som jag tidigare gjort, men kroppen svarade iaf. Jag kunde jobba med pulsen både ubåt och neråt, vilket jag verkligen njuter av. Att i pulstopparna känna blodsmaken i munnen och hur benen stumnar är mitt knark. Och att under återhämtningsperioderna se att pulsen följsamt går ner gör att jag kan trycka på även i nästa intervall på ett bra sätt. Att det dessutom regnade gjorde ju inte saken sämre! Regn är ett perfekt löpväder! Härligt svalkande och mycket syre i luften!

 

Så det ser hoppfullt ut och jag hoppas att de inte hittar några konstigheter på röntgen i december. Men kan jag fortsätta belasta som jag gör nu borde de inte göra det. men som jag sagt innan är jag VÄLDIGT försiktig med att “ropa hej” då jag vet att jag kan få ett bakslag.

Kommentera