Inte riktigt där än… – ca 10 km

on

När jag sprungit en kilometer kände jag att kroppen svarade riktigt bra och att jag kunde trycka på utan att jag blev särskilt trött. Så jag började ana att jag kanske skulle kunna utmana mitt personbästa på 10 km som jag gjorde för typ 2,5 år sen. Det hade varit kul att få kvitto på att jag tränar rätt och att det ger resultat. Kilometer för kilometer låg jag bättre till än mitt tidigare rekord. Jag drog ifrån sekunder för sekunder… Det höll ända fram till ca 7,5-8 km. Då hade jag håll och fick kramp-känning i vaderna och det fanns inte en möjlighet att springa 2 km till i högt tempo. Så jag slog av på tempot och insåg att jag inte riktigt är där än… Men det kommer och jag känner att jag utvecklas. Och det viktigaste av allt: Jag tycker att det är så fruktansvärt roligt att springa! Hade jag kunnat hade jag tagit en runda varje dag! 🙂

Kommentera