Kan skadan vara på väg bort…?

Idag stack jag ut med en kompis på en kort lunch-löprunda i Pildammsparken i Malmö. Lite lätt nervös för hur min häl skulle reagera. Jag har inte sprungit på ett tag och inte utan uppvärmning på aslänge så det var med både nyfikenhet och en viss oro som jag påbörjade rundan idag.

Jag insåg direkt att jag inte kände varken obehag eller smärta, men tänkte att det kommer nog efter några minuter… Nope, ingenting under hela rundan! Ok. Rundan var varken lång eller snabb, men den hade definitivt räckt till för att bringa fram smärta för en månad sedan.

Jag tänkte då att det kommer nog efter att jag blivit kall igen, men… ingenting. Inte ens när jag provocerade lite genom att stretcha försiktigt. Provocerar jag ordentligt finns det kvar, men det är otroligt mycket bättre. Kan det vara så att naprapaten hittat “felet” och att jag genom el-massage med Compexen och vanlig massage med Ormsalva lyckas att få inflammationen att ge med sig? Jag vågar knappt tänka den tanken än, men måste säga att jag börjar bli svagt positiv…

Så planen framåt är att fortsätta på det här sättet och sakta öka både fart och distans. Samtidigt som jag efterarbetar med el-massage och vanlig massage med Ormsalvan. Och förhoppningsvis fortsätter det att svara bra. Så bra att jag faktiskt kan avverka GBG-varvet med min brorson enligt plan den 20 maj. Det hade varit kul att kunna vara tillräckligt bra i hälen samt tillräckligt bra i form för att kunna njuta av varvet och inte bara ta sig i mål. Kanske att be om för mycket, men just nu lever hoppet om det!

 

Kolla gärna in min sponsors kläder!



 

 

[efb_likebox fanpage_url=”https://www.facebook.com/danlarrunnerslife” box_width=”250″ box_height=”” locale=”en_US” responsive=”0″ show_faces=”1″ show_stream=”0″ hide_cover=”0″ small_header=”0″ hide_cta=”0″ ]

 

 

Kommentera