Kort runda efter brutet Vasaloppets Öppet spår – 4,2 km

11041740_10205046330510745_2178231852455402730_nIgår startade jag mitt 3e Vasaloppets Öppet Spår (90 km längdskidor mellan Sälen och Mora, d.v.s. samma sträcka som riktiga Vasaloppet). Inför detta årets lopp hade jag bara tränat löpträning och ytterst lite överkropp. Jag hade skidorna kvar i fodralet sedan förra årets lopp. Man skulle väl redan där kunna säga att jag inte var förberedd tillräckligt, men jag trodde någonstans att min konditionsträning i löpspåret skulle bära mig hela vägen till Mora.

Vi var på starten tidigt och kunde lägga våra skidor i spåret så att vi fick starta långt fram. Fördelen med det är att man kan ta första långa stigningen i sitt egna tempo utan att behöva köa och riskera att få stavar söndertrampade av andra åkare. Vi kunde lägga våra skidor bara 20 meter från startlinjen, vilket är helt perfekt! Kl 07:00 gick starten och vi stack iväg. Redan i stigningen som börjar efter ca 1 km märkte jag hur snön byggdes på under skidorna. Till slut gick jag bokstavligen på platå-skidor och hade säkert en decimeter packad snö under varje skida. Väl uppe efter ca 2,5 km så stannade jag och försökte skrapa av snön under skidorna genom att använda den andra skidan som skrapa. Det gjorde att jag fick bort det mesta och så länge jag höll mig i ett populärt spår med åkare framför och så länge jag stakade så fastnade ingen snö och jag hade då helt ok glid.

Problemen började när jag helt plötsligt efter ca 5-6 km fick vansinnigt ont i högra armbågen. Där triceps fäster. Förmodligen kom smärtan för att jag inte har tränat armarna helt enkelt. Resultatet blev att jag inte kunde ta ordentliga staktag alls och blev tvungen att diagonala. Tills slut kunde jag inte ta något stavtag alls utan jag fick diagonala med stavarna hängandes. P.g.a. att jag inte längre kunde staka utan tvingades att diagonala byggdes det på med snö under skidorna varje gång jag lyfte dem. Så länge det fanns ett spår som blivit lite isigt så funkade det hyggligt, men dessvärre var snöfallet och vinden inte mina kompisar den här dagen. Ute på myrarna snöade spåren igen av nysnö, vilket var som magnetiskt på mina skidor. Vid många tillfällen tog det tvärstopp i diagonalen och vid ett tillfälle så stöp jag framlänges mitt ute på en myr. Måste sett roligt ut. 🙂 Ungefär 2 km efter Smågan så tog jag beslutet att kliva av i Mångsbodarna (ca 2,4 mil från start). Jag hade 9 km kvar dit. Jag vände tanken några gånger innan jag kom fram, men kom hela tiden fram till att jag ALDRIG kommer att ta mig till Mora under de här förutsättningarna. Jag kommer på min höjd ta mig några stationer till, men aldrig till Mora. Och då kan jag lika gärna kliva av i Mångsbodarna istället för att slita sönder mig för några mil till… Även om jag nu kan tycka att det är lite bittert så ångrar jag inte det här beslutet. Det var det enda kloka beslutet jag kunde ta. När jag kom in på bussen som skulle ta mig till Mora möttes jag av en ganska dämpad stämning. Minst sagt dämpad stämning… Jag tyckte dock att de telefonsamtal som jag överhörde var ganska underhållande där den ena överdriften var värre än den andra… “Det var fullständig snöstorm med säkert 25 m/sek på myrarna…”, “Det kom 25 cm snö första halvtimman…”, etc…

Väl på hotellet tog jag en skön dusch och kunde börja bearbeta mitt misslyckade försök att ta mig de 9 milen.

Jag måste säga att jag är superimponerad av all som tog sig i mål i årets upplaga av Vasaloppets Öppet Spår Söndag! Alla oavsett tid är hjältar och riktiga krigare! Enligt arrangören var detta det värsta loppet under de senaste 25 åren. Kl 18:00 hade 1741 av 8 085 startande brutit loppet. Det innebär ca 21,5 % av de startande. Då inser man hur de som tog sig i mål har kämpat, inte bara fysiskt, utan kanske framförallt mentalt! Som sagt otroligt imponerande!

Om ca 6 månader återvänder jag till Vasalopps-spåret. Då med löpar-dojjor, men utan vallaproblem och yrsnö! 🙂

Idag tog jag och min fru en kort, men otroligt skön löprunda på ca 4,2 kilometer i ett bra tempo (5:10 min/km). Det kändes otroligt bra att få komma tillbaka till min komfortzon och känna att kroppen levererar igen. 🙂

Kommentera