Kosläpp och smärtsam behandling

Idag fick jag äntligen lov för sjukgymnasten att “test-springa” i 15 minuter. Det var en konstig känsla att för första gången på en månad få klä sig för löpning. Konstig och samtidigt förväntansfull och faktiskt lite pirrig. Visst fanns det en hel del frågor i huvet inför rundan. Den absolut viktigaste och som jag får svar på imorgon bitti är hur foten kommer att reagera på löpningen. Har behandlingen hjälpt eller är det status quo? Under rundan kände jag inte av någon smärta alls, men det hade jag inte räknat med heller… Det är när foten blir kall och senan stelnar till som smärtan i så fall ska komma.

En annan fråga var hur kondisen skulle vara nu när jag inte sprungit på en månad. Jag har iofs rott en hel del, men man blir ju bra på det man tränar medan andra discipliner inte alltid följer samma utveckling. Rundan började på otroligt lätta steg. Om det berodde på att hjärnan var så fullproppad med dopamin för att äntligen få komma ut i skogen igen eller om det berodde på rodd-träningen är svårt att svara på, men lätt gick det! Efter ca 1 km började flåset komma igång. Jag kände att kroppen svarade på bra och jag kunde jobba med andningen på ett behagligt sätt. Trots att jag höll ett för mig ganska bra tempo i den oländiga terrängen höll sig pulsen på en nivå där syresättningen var bra och mjölksyran höll sig borta. Sjukgymnasten sa att jag fick ta en lugn “test-runda” på ca 15 min… Ya right… Visst kunde jag hålla mig till typ 3 km, men hålla mig lugn…? Å nej, nån måtta får det vara på tråkigheterna! Inte nog med att det kändes bra. Jag gick upp ett hack på syreupptagningsförmågan från 49 till 50 i VO2Max. Tack Roddis för det! Efter löpningen körde jag 5 km rodd i behagligt jämnt tempo främst för att bli av med eventuellt slagg från löpningen. Jag passade på att spela in en liten video från dagens träning… 🙂

Hittills har jag fått 4 stötvågsbehandlingar och jag har bokat 2 till. Dessvärre har min fot inte svarat som den borde hittills, men jag hoppas att det vänder nu. Jag tror att jag får äta upp att jag inte lyssnade direkt och fortsatte träna trots smärta. Sjukgymnasten säger att den dumheten sannolikt förlänger rehab- och behandlingstiden en hel del, vilket gör att vi ska köra vidare med stötvågsbehandlingen några gånger till och utvärdera mellan varje gång. Varje behandling är galet smärtsam så jag kommer bli otroligt lycklig när den skiten är över, men jag står gärna ut med smärtan vid behandlingarna bara jag blir bra och kan börja springa som vanligt igen.

 

 

 

Kolla gärna in min sponsors kläder!



 

 

[efb_likebox fanpage_url=”https://www.facebook.com/danlarrunnerslife” box_width=”250″ box_height=”” locale=”en_US” responsive=”0″ show_faces=”1″ show_stream=”0″ hide_cover=”0″ small_header=”0″ hide_cta=”0″ ]

 

 

2 kommentarer Lägg till

  1. Mr Falk skriver:

    Hoppas du blir bra från din galna kosjuka snart, Daniel! Du är duktig som håller igång.

    1. danlar skriver:

      Haha… Tack!

Kommentera