Kroppen levererar trots skavanker

on

Efter en dryg veckas vila från löpningen har jag nu kört 3 pass denna veckan. Första rundan var mest för att känna på hur inflammationen kändes i foten för att på så sätt kunna lägga en plan framåt. Det var en ganska lugn 6,5 km-runda i terräng och foten kändes riktigt bra. Jag hade under volleyboll-träningen förra lördagen insett att fivefinger på fötterna när man spelar volleyboll på hårt gympahalls-golv förmodligen är den största boven i inflammations-dramat. Så till lördagens volleyboll-spel hade jag köpt ett par “riktiga” volleyboll-skor med dämpning i hopp om att det skulle hjälpa. Så jag såg verkligen fram emot volleybollen igår!

Skärmavbild 2015-12-13 kl. 16.11.23Men innan jag skulle dit fick jag hjälp ut på en löprunda av min vän Marcus. en 6,5 km-runda där vi skulle köra intervall 2a och 5e kilometern. Det bästa med att springa med Marcus är att han får mig att plocka fram det där extra och anstränga mig för att ge allt. Den första av de 2 kilometer-intervallerna sprang jag på 3:57 och den andra på 4:17, vilket jag är otroligt nöjd med… Och en aning förvånad. Jag tror inte att jag nånsin lyckats hålla det tempot så långt innan… Kroppen kändes bra och återhämtningen kom igång bra mellan intervallerna. När jag tittar på diagrammet i Sportstrack inser jag att jag faktiskt är i ganska bra form rent konditionsmässigt och kanske inte skulle vara särskilt förvånad över att kroppen levererar.

Direkt efter löprundan stack jag ner till gympahallen för att spela volleyboll i 2 timmar. Jag kände mig ganska pigg i ca 1,5 timme, men sen började orken tryta. Kanske inte helt smart att köra ett grispass precis innan 2 timmars volleyboll… Jag hade naturligtvis hoppats att jag inte skulle känna av smärtan i hälen under volleybollen, men det gjorde jag. Och under kvällen så kom smärtan än mer och imorse var den på gränsen till outhärdlig. Självklart är jag besviken över att det inte funkade direkt med de nya skorna, men inser också nånstans att det kanske får ta lite tid för att bli av med det. Nu kommer det att dröja några veckor innan jag spelar igen, vilket kanske är ganska bra.

Idag började jag dagen med att köra elterapi på foten för att försöka få ner smärtan inför en bokad löprunda med en pappa till ett barn i min dotters klass. När klockan blev 14:30 och vi skulle ut och springa hade jag fått ner smärtan så att jag knappt haltade. På med mina Salomon-skor som är lite “snällare” och har lite mer dämpade sulor än de jag hellre springer med. Första kilometern kändes foten ganska ordentligt, men när den väl blev varm så släppte smärtan och jag kunde springa på som jag skulle. Vi tog en lugn runda på grusväg och terräng som blev strax under 7 km. En perfekt återhämtningsrunda från gårdagens träning!

Nu, någon timme senare, kommer smärtan så smått tillbaka. Men det är så värt på nåt sätt. Nu ska jag ta 2 till 3 rundor i veckan på max 10 km/runda för att försöka få ner inflammationen och på sikt bli av med skiten. Alternativet att strunta i att springa helt finns inte!

 

Kolla gärna in min sponsors kläder!



 

 

[efb_likebox fanpage_url=”https://www.facebook.com/danlarrunnerslife” box_width=”250″ box_height=”” locale=”en_US” responsive=”0″ show_faces=”1″ show_stream=”0″ hide_cover=”0″ small_header=”0″ hide_cta=”0″ ]

 

 

Kommentera