Mountainbike är ett kul komplement!

Sedan maj har jag inte kunnat springa så mycket som jag velat p.g.a. hälseneinflammation (akillestendinos). Efter oändligt många och olika typer av tåhävningar har den nu börjat kännas bättre, men det är ändå långt kvar tills jag kan börja springa “på riktigt” igen. Tidigare i år köpte jag ju Roddis (Concept 2 Model D) och den har tjänat och fortsätter att tjäna mig bra genom bra träning, men den tar mig inte ut i naturen dessvärre. Därför beslöt jag mig för att köpa en mountainbike!

img_6440
Fotograf: Kanewoff Media

Valet av mountainbike föll på en Merida Big Nine Vasa Pro. Efter att ha läst på lite kändes den som en bra instegs-hoj. Det är inget avancerat utan en framdämpad 29″-cykel med Shimano XT växlar och Rock Shox FS-gaffel där jag kan stänga av dämpningen via en liten spak på styret. Att kunna stänga av dämpningen enkelt är verkligen en bra funktion. Det gör att jag kan köra dämpat i skogen och snabbt slå om till odämpat när jag kommer ut på t.ex. en grusväg för att inte tappa kraft i trampandet. Cykeln hittade jag på Stadium för 9 999 kr, vilket var 4 000 kr under listpris. Så det kändes som en bra affär.

Jag har ju inte så mycket att jämföra med, men den levererar tillräckligt bra komfort och prestanda för en nybörjare som mig. Och jag kunde inte föreställa mig hur jobbigt och ROLIGT det skulle vara att cykla i skogen! Det är en ständig koncentration, balansering och ansträngning. Som nybörjare spänner jag mig säkert mer än jag behöver och ställer nog till det en hel del i onödan för att jag inte vågar släppa på, men ju mer jag cyklar ju bekvämare blir jag och ju mer vågar jag släppa på.

img_6432
Fotograf: Kanewoff Media

Det jag hela tiden är “rädd” för är att tappa greppet med framhjulet. Släpper det är man ju ganska illa ute och ett fall är nära. Jag blev tipsad av en kollega att köpa nya däck med grövre mönster som jag bör ha den här årstiden när det är extra blött och geggigt. Däcken förväntas komma med posten om en vecka så det blir spännande att se vilken skillnad det blir med dem på istället. Förhoppningsvis kommer jag att känna mig tryggare och då också våga släppa på lite mer och få ett bättre flow i körningen.

Förra helgen drog jag och Emma Kanewoff ut i skogen till geggan för att plåta lite sköna bilder. Hon är grym på att hitta coola vinklar och få bilderna att leva! Under plåtningen blev jag påmind över vilken underbar natur jag har runt husknuten! Den är verkligen helt optimal för träning och mental energihämtning! Vi behövde inte gå mer än några hundra meter för att hitta bra miljöer och detaljer för fotograferingen. Härliga höstfärger kombinerat med blött och geggigt underlag skapade en “råhet” på ett vackert sätt. Väl på plats regisserade Emma mig hur hon ville att bilderna skulle vara och vi bollade lite idéer som hon sen skapade fantastiska bilder av! Medan hon plåtade och gjorde sitt fick jag njuta av att skita ner mig riktigt ordentligt. Det är märkligt att det kan vara så roligt att cykla och springa i gegg-pölar även om man inte längre är 4 år gammal. 🙂

img_6488
Fotograf: Kanewoff Media

Det blev mest cykelbilder, men vi tog några löparbilder också när vi ändå var igång. Det var dessutom bra för själen att få ta några löpsteg också efter så lång tid och efter alla (förbaskat tråkiga) tåhävningar. Det var en underbar känsla att få känna på löpningen med allt var det innebär! Det är svårt att förklara, men det är en känsla av frihet att springa i skogen. Det är bara jag och naturen. Benen gör jobbet och hjärnan kan låta tankarna leva fritt. Till skillnad mot cyklingen kräver löpningen ingen uppmärksamhet från hjärnan. Det är kanske därför jag upplever friheten på det sättet jag gör när jag springer.

Idag fick jag de efterlängtade bilderna och jag blev SÅ glad! Jag visste redan innan att Emma är en otroligt begåvad fotograf, men de här bilderna är ju helt fantastiska! Trots att ljuset i skogen inte var optimalt och att hon inte tagit så mycket av den här typen bilder så skapar hon konst! De blev precis så skitiga, råa, levande och fria som jag önskade. Fantastisk! Stort tack för dem Emma!

img_6462
Fotograf: Kanewoff Media

Så vad är då min plan framåt? Jag tänker mig att gå väldigt försiktigt fram med min hälsena. Inte riskera att starta för hårt och för tidigt med löpningen. Jag spelade volleyboll för första gången på väldigt länge i helgen som gick och det funkade bra när jag tejpade ordentligt. Så det blir nog volleyboll 1 gång i veckan. Sedan varva rodd och cykling några gånger i veckan och sen klämma in någon kortrunda (3-4 km) löpning då och då. Och naturligtvis fortsätta med tåhävningar 2-3 gånger om dagen. Det många säger är att det är viktigt att fortsätta med tåhävningarna i flera månader även efter att symptomen försvunnit så det ska jag se till att göra. För nu är jag väldigt trött på att vara skadad. Ska jag avstå träning ska det inte bero på att jag är skadad utan för att jag väljer att inte träna.

img_6434
Fotograf: Kanewoff Media

Även om det är löpningen jag verkligen brinner för så har jag nu ett gäng substitut (rodd, cykling, kettlebell, etc…) som jag kan köra tills dess att jag kan köra igång löpningen igen, vilket känns bra. Det är en underbar känsla att få ta ut sig ordentligt. Att få känna kroppen leverera och endorfinerna frigöras. Det får mig att må bra!

Då bloggen egentligen ska handla om löpning och jag inte kan springa så mycket blir det dessvärre inte lika frekventa inlägg, men jag försöker hålla den vid liv med den här typen av uppdateringar. Jag hoppas att jag inom kort kan få möjlighet att återigen kunna återgå till fokuseringen på löpning och allt som hör den till!

 

 

Kolla gärna in min sponsors kläder!



 

 

 

[efb_likebox fanpage_url=”https://www.facebook.com/danlarrunnerslife” box_width=”250″ box_height=”” locale=”en_US” responsive=”0″ show_faces=”1″ show_stream=”0″ hide_cover=”0″ small_header=”0″ hide_cta=”0″ ]

 

 

Kommentera