Nu är jag på väg tillbaka – UltraVasan90 nästa!

IMG_0548

Daniel – Hälsporre: 1-0!

Nu har det gått några veckor sedan jag fick min sista stötvågsbehandling. Det blev totalt 6 stycken, men de 2 sista var mest “för säkerhets skull”. Jag har sprungit några kortare rundor (4-6 km) i skogen i mina mest dämpade skor, vilket är mina Salomon trailskor och mina Icebugs. Parallellt med det har jag umgåtts lite med Roddis (min roddmaskin) för att bygga upp syreupptagningsförmågan.

Efter de första rundorna som jag sprang kände jag lite ömhet i hälen dagen efter, men inte smärta. Eftersom jag dragits med hälsporren sen i oktober vågade jag inte riktigt tro att behandlingen tog och att jag faktiskt skulle bli fri från smärtan. Det gjorde att jag hela tiden kände efter och kände efter kanske lite för mycket. Jag ville inte tro att jag skulle bli bra för att då riskera att bli besviken. Mentalt hängde jag kvar och sökte hela tiden efter symptom som pekade på att jag inte alls blivit av med den. Efter varje tillfälle som jag ansträngt hälen (vid promenader, löprundor eller golfrundor) satte jag mig och tryckte på den där punkten under hälen där inflammationen var. Och när jag tryckte där kunde jag hitta en viss ömhet.

Men nu vågar jag nog tro att den är väck! I lördags spelade jag volleyboll i 2 timmar, vilket tidigare gav mig kraftig hälta senare på kvällen och framförallt dagen efter. Nu kändes det ingenting. Inte ens om jag tryckte på den där punkten. Däremot fick jag ont i hälsene-fästet, men det berodde sannolikt på att jag var otränad. I onsdags sprang jag en 4 km-runda i skogen med mina Salomon trailskor. Inte heller efter det kunde jag känna någon ömhet i hälen.

Idag stod 10 km lugn rodd på programmet. När det var klart ville jag ta en 2 km-runda bara för att få sträcka lite på benen. Och jag ville även testa att springa i mina favoritskor, Vivobarefoot TrailFreak. Sagt och gjort! 2 km varav 1 km skogsstig och 1 km asfalt/grusväg. Visst löptekniken är ju ordentligt ringrostig. Jag springer som ett sjölejon i en puckelpist. Och visst hade 10 km rodd tagit en del på krafterna så det var inte den där riktiga spänsten i benen… Men gud så härligt det var! Att äntligen kunna känna glädjen av att kunna springa i mina favoritskor UTAN att känna ömheten under hälen! Det var verkligen en fantastisk upplevelse!

Idag är det exakt 3 månader kvar till UltraVasan90. Exakt 3 månader kvar att förbereda mig inför min hittills största utmaning! Min plan är att öka träningsdosen successivt så att jag under juli kommer upp i 70-90 km löpning per vecka. Jag behöver ha minst 3 såna plus 1-2 st lugnare precis innan för att klara av de 90 km mellan Sälen och Mora. Räknar man baklänges innebär det att jag i mitten av juli måste kommit upp dit. Räknar man ytterligare baklänges innebär det följande om jag ska öka med 15% i veckan:

Vecka Antal km
21 16
22 19
23 22
24 26
25 31
26 37
27 43
28 51
29 60
30 70
31 70-90
32 70-90
33 Raceweek

Efterhand som löpningen blir längre och längre blir rodden kortare och kortare. Så med 3-4 löppass + 2 roddpass + 1 x 2 timmar volleyboll per vecka så ska den här saken vara biff… 🙂 Pepp pepp…

 

Kolla gärna in min sponsors kläder!



 

[efb_likebox fanpage_url=”https://www.facebook.com/danlarrunnerslife” box_width=”250″ box_height=”” locale=”en_US” responsive=”0″ show_faces=”1″ show_stream=”0″ hide_cover=”0″ small_header=”0″ hide_cta=”0″ ]

 

 

Kommentera