Då jag inte varit fullt kry det sista har dessvärre löpningen fått stå tillbaka lite, men tänkte istället passa på att dela med mig av min idé kring kost och kopplingen till löpningen. Jag är inte på något sätt dietist eller läkare. Jag är inte heller på missionsturné för att frälsa alla med någon ny diet. Syftet med inlägget är bara att dela med mig av mina erfarenheter och kanske inspirera någon att testa lite nya vägar för att se om det passar just dig.
I slutet på mars i år la jag om min kost med inspiration av min mamma. Jag har sedan dess googlat runt en hel del för att försöka förstå sambanden, men har nog kommit till den insikten att det finns alldeles för många missionärer inom kosthållning för att kunna komma fram till vad som är rätt och vad som är fel.
Min nya kosthållning kan i korta drag sammanfattas med att dra ner drastiskt på kolhydrater. Framförallt de snabba. De första 5 veckorna avstod jag helt från kolhydrater (bortsett från den lilla mängden jag fick i mig av ”misstag”) och ökade intaget av bra fett för att få energin. Detta var under min uppladdning för HallandsUltra, vilket innebar ett ganska ordentligt energi-uttag (sammanlagt ca 28 000 kcal under april och maj under löppassen). Jag gjorde 2 huvudsakliga reflektioner efter de första 5 veckorna:
- Energin droppade inte under mina långpass. Kroppen ställde in sig på fett som bränsle (istället för kolhydrater) redan tidigt under passet och medförde att jag inte behövde fylla på med någon energi oavsett om det var 1- eller 3-timmarspass. Känslan var lika märklig som härlig när jag kände hur energin fanns där i en strid ström istället för de toppar och dalar som jag upplevt innan då kolhydrat-bränslet sinade efter ca 40 minuter och antingen behövde fyllas på eller invänta att kroppen skulle slå om och använda fett-förråden.
- Jag blev mindre klar i hjärnan. Huvudräkningen funkade inte som förut och jag hade svårare att se sammanhang än tidigare. Detta skedde successivt under de första 5 veckorna, vilket gjorde att jag hade svårt att märka den gradvisa försämringen.
Med de 2 reflektionerna i ryggen beslöt jag mig för att göra en förändring i kosten. Jag läste ytterligare en del på nätet och förstod att hjärnan drivs till största del av kolhydrater och kopplade ihop min försämrade förmåga av att använda hjärnan med min drastiska nerdragning av kolhydrater. Jag insåg att jag måste ge min hjärna kolhydrater, men samtidigt ville jag inte ta bort den stora positiva effekten som jag upplevde under löppassen. Därför la jag till supergröten varje morgon för att tillföra kolhydrater. Den skulle tillföra långsamma kolhydrater med lågt s.k. GI.
Supergröt
- 1 dl Gyllenhammars fiberberikade havregryn
- 2 msk chiafrön
- 2 dl vatten
- 2 msk kokosolja från Kung Markatta
- 0,5 dl frysta blåbär
- ca 1 dl hasselnötter
Koka upp havregrynen och chiafröna med vattnet och kokosoljan tills konsistensen blir trög och ”grötig”. Lägg de frysta blåbären och hasselnötterna i en djup tallrik. Häll därefter över den varma gröten på blåbären och hasselnötterna och blanda ordentligt (så tinar blåbären samt kyls gröten ner) och häll på lite standardmjölk.
Redan efter några dagar var det som någon tog bort det frostade glaset från min hjärna och jag kände mig mycket klarare igen. Jag hade dessutom behållt effekten under mina långpass, vilket tillsammans gjorde att jag där kände att jag hittat den balans och harmoni som jag eftersträvat.
Jag hoppas att jag (precis som min mamma inspirerade mig) lyckats att inspirera dig till att prova lite nya vanor i hopp om att må och prestera bättre. Lycka till och tveka inte att fråga i kommentarsfältet nedan om du undrar något.